Vägen hem till mig själv

Min väg - från barndomstrauma till frigörelse och Enhet

Mitt djupaste sår är känslan av att vara totalt oälskbar.

Det var den känslan som genomsyrade hela min barndom - att aldrig riktigt bli sedd, mött eller hållen. Att inte få de grundläggande behoven av omsorg, anknytning och trygghet tillgodosedda. Att ständigt få mina emotionella, psykiska och till och med fysiska gränser överskridna.

Och till slut kom kulmen.

När jag var 11 år gammal blev jag faktiskt övergiven.

Min mamma skickade mig hemifrån - och den djupaste känslan jag redan bar på fick sitt bevis. Oälskbarhetens sår blev verklighet i form av övergivenhet.

För ett barn är detta inte bara en känsla - det är biologiskt på liv och död. När kärleken och anknytningen uteblir, reagerar kroppen med dödsskräck. Och det blev min inre karta. Mitt omedvetna kompass.

I vuxenlivet styrde den mig in i samma mönster, om och om igen. Min största drivkraft blev att leva i en kärleksrelation. För ensamhet förenades för mig inte bara med smärta, utan med en djup meningslöshet - och längst där nere med den djupa dödskräcken.

Så länge jag var älskad kunde jag andas.

Så länge jag var hållen fanns det en mening.

Så länge jag var nummer ett hade jag rätt att leva.

Annars hade jag inget värde.

Annars hade jag ingen mening att finnas.

Annars hade jag ingen rätt att existera.

Det var aldrig bara rädsla. Det var en lag inskriven i min kropp. Och det styrde allt.

På ytan var männen olika - i utseende, i personlighet, i livssituation. Men på djupet bar de alla på samma prägel: den undvikande personligheten. Och det var ingen slump. Det var min barndoms omedvetna karta som hela tiden drog mig till det bekanta - till den miljö där mitt trauma kunde återskapas.

Så relation efter relation blev ett försök att “ den här gången ska det bli annurlunda”. Och det jag alltid trodde skulle bli annurlunda var detta:

Att den här mannen skulle vara den rätte.

Att han skulle älska mig som nummer ett.

Att han aldrig skulle vilja lämna mig.

Men i verkligheten föll jag djupare in i självförnekelse, skuld och skam. För känslan av att bli älskad, hållen och bekräftad gick före Allt annat. Och i det levde också skammen: Det är fel på mig. Därför är jag oälskbar. Därför blir jag övergiven.

Den sista relationen blev den mest intensiva. Den jag var mest besatt i. Den där jag pressade mig själv till branten.

Och just där, i mitt livs mest sårbara skede, kom det yttersta beviset igen:

Jag var gravid - och blev övergiven. Inte bara övergiven, utan utbytt. För en annan kvinna.

Det skakade mig in i grunden av min existens. Det väckte hela barndomens prägling till liv i sin fulla kraft.

Oälskbarhet

Maktläshet

Skammen

Dödsskräcken

Just där brast allt.

Alla mina gamla strategier för att döva smärtan - sex, närhet, flykt, substitut - fanns här inte att tillgå. Jag stod helt avklädd inför mitt ursår.

Det blev min passage genom själens mörka natt. En bottenlös meningslöshet.

All tillit var krossad

Allt hopp borta

Jag orkade inte mer

Jag ville ge upp.

Det är här många tar sina liv. För känslan av meningslöshet blir starkare än livet självt.

Vaknade ur detta fasansfulla med en paradoxal klarhet: -Jag dog inte.

Och det blev ett uppvaknande.

Inte ljust

Men: Brutalt - Naket - Verkligt

Och det var början. En ny rörelse. En annan drivkraft. En oupphörloig längtan att förstå. Att möta. Att medvetengöra. Att frigöra.

Sedan dess har min inre resa var outtrörttlig. Ett steg i taget, närmare sanning. Närmare hjärtat. Närmare Enheten.

Jag har förstått att vi inte kan hela oss själva genom att fly. Vi måste gå in i det dolda. Möta smärtan. Lösa upp präglingarna. Släppa taget om det som binder oss.

Först då kan vi sluta leva på överlevnadens villkor - och börja leva utifrån vår sanna essens.

Från hjärtat

Från upplevelsen av Enhet

Det är därför gör jag det jag gör idag. För jag vet hur det är att leva styrd av bardomens trauma. Och jag vet att det går att bryta kompassen. Att skriva en ny karta. Att gå från överleva - till att verkligen leva det liv som är menat att vi ska göra.

Jag heter Nathalie. Jag är hypnos terapeut/analytiker, NTB- facilitator och coach.

Idag hjälper jag människor att frigöra sig från sina barndomstrauman och präglingar - och hitta Hem till sitt Hjärta och sin Sanna Essens🤍